Vad skiljer de stora perspektiven och tänkarna åt?
Vilka är de stora skillnaderna mellan Vygotsky och Piaget?
Enligt Vygotsky så är ju ett av Piagets stora misstag att han inte förklarar vad de vetenskapliga begreppen är, eller hur de förstås (ackomoderas) av barnet. De är bara "färdiga" begrepp som succesivt byter ut de spontana begreppen i barnets tankevärld. Men, säger Vygotsky, för att kunna skapa ett abstrakt tänkande (vilket är målet) måste man ha de vetenskapliga begreppen för att göra sitt eget tänkande synligt och det görs hela tiden, parallellt, med utvecklandet av de spontana begreppen. Anna-Karin tack Anna-Karin. det där var riktigt klyftigt skrivet! Det är ju det det handlar om! Jag tycker att det är intressant att de alla är överens om ungefär ett och samma mål; att utveckla ett abstrakt tänkande!
(NU hittade jag färgändringen)
Finns det likheter mellan perspektiven? Vad består de i?
Något som jag slås av är likheten hos de tre (Skinner, Piaget, Vygotsky) att vilja göra "något annat" av skolan. Alla tre har uppfattningar om hur man kan göra undervisningen bättre. Skinner menar att man gör detta genom att inse att mycket av det som vi kallar kunskap egentligen är utkristalliserade beteenden som man kan "skapa" och reporducera genom särsklilda program och undervisningsmaskiner. HosPiaget finns det en tilltro till barnets egen förmåga att skapa nya tankestrukurer eftersom det är en biologisk nödvändighet att så sker. Ger man bara barnet rätt förutsättninar på rätt nivå så finns goda chanser att barnet ska ta in kunskap och skapa nya föreställingar som kan tränga ut de gamla (egocentriska). Vygotsky ställer läraren och de vetenskapliga begreppen i centrum och menar att det är den närvarande lärarens förmåga att utmana barnets spontana begrepp med de vetenskapliga som leder till utveckling och lärande. Anna-Karin tror du inte att de tyckte att skolan dög som den var? Är det inte lite likt tanken kring det skolutvecklingsprojekt som vi befinner oss i nu? Och frågan är vad göra?? (HE he, se inlägg på Piaget) När jag tänker efter vet jag inte om jag håller med mig själv :-) Egentligen var det väl mest Skinner som uttryckte så mycket om undervisning och hade undervisning i fokus. Piaget och Vygotsky är ju mer i tanken, språket och medvetadet (vilket i och för sig också får konsekvenser för undervisningen). Jag tror, liksom Vygotsky (?), att eftersom samhället förändras så komme vi ju hela tiden behöva förändra vår syn på vilken kunskap vi vill föra vidare, vilka begrepp och redskap som är viktiga för nästa generation osv. Förändring blir en slags nödvändighet. Man kan ju också använda Piagets ackomodationsbegrepp för att förstå detta: när den yttre miljön (objekten) förändras så förändras vår uppfattning av den och måste assimileras och ackomoderas av oss för att vi ska få fungerande "scheman" i vår verklighet. Förresten - pratar Piaget i någon större utsträckning om vad jaget är för något?
Beyond the Individual-Social Antimony in Discussions of Piaget and Vygotsky
Vygosky:
Han säger att vi kommer inte undan det kulturella påverkandet/medlandet som finns runt omkring oss för att definiera det som skapats av människan. Redan i benämningen av vad som är finns en bedömning/ett filter om vad det kan vara. Låt oss se detta filter som ett verktyg istället för något som faktiskt är likadant för alla. Språket kan vara ett sådant verktyg. Så när Piaget diskuterar vad ”the mind” är utgår han ifrån att det finns en universell tanke om vad det faktiskt är och utrycker detta genom frågor till barnen. Men Vygosky säger att vi måste veta vad barnen tänker om ”the mind” genom att förstå att deras verktyg inte nödvändigtvis ser likadana ut som våra när de uttrycker sig. Det finns flera sätt att tolka svaren. Så han säger inte tydligt att Piaget nödvändigtvis har fel i sina teorier utan snarare att det finns både fler frågor och svar att ta hänsyn till. (t.ex. är Piagets sållning av svaren något som kunde funderas på; Romancing är inte mentala tankeprocesser min kom).
Artikeln diskuterar deras syn på vikten av kultur, mer specifikt, vilken roll effekten av medlande/förlikning (assimilation/ackommodation) har för utvecklandet av tänkandet. D.v.s. Piaget har redan producerat teorin om assimilation/ackommodation och Vygosky lägger till frågan om på vilket sätt detta sker i form av en kulturell aspekt. Assimilationen/ackommodationen sker inte inuti oss och inte heller utanför oss, den är inbyggd i vårt mänskliga system. När vi föds ger våra föräldrar oss verktyg som redan är färgade av vilken kulturell ansats de tagit och hur allt ska tänkas, talas och användas. Utifrån detta assimilerar och ackommoderar vi?
Piaget säger att förstå är att skapa medan för Vygosky är förståelse ett socialt organ. Hur menar du?Anna-Karin. Jo, jag menar att hos Piaget finns det något som sker inuti oss, att vi själva är ansvariga för att en utveckling ska ske och kanske kan den yttre världen påverka detta. Är det då? Ibland förstår jag att detta sker automatiskt hos individien, nästan "mot" hennes vilja. Men Vygotskj är förståelse något som sätts i sammanhang. Det betyder att du föds in i en bild om hur du ska förstå världen, inte bara din familj, din skola utan ditt land och ditt lands position. Hur vi förstår saker och ting är redan yttre skapat, kollektivt förstått och sedan kan du föra in det i ditt inre.
Vygosky säger att det måste finnas en aktiv konstruktion av kunskap. ”vi har sett att när barnets egocentriska tal är kopplat till hans praktiska aktivitet, som i sin tur är kopplat till hans tänkande, påverkar verkligen saker hans tänkande och arbetar på det. Saker är verkligheten men inte bara saker som vi ser/uppfattar utan verklighet som det ses när vi använder just den saken.” min översättning och tolkning… se Eng översättning för citat.
Vygosky menar att verktyg förändrar processer; välj rätt verktyg för rätt process! KONTEXT beroende. Men det finns inget universellt verktyg som frånsäger oss det kulturella medlandet. Genom att säga/uttrycka något har vi redan ingått i en specifik kontext. Så det som vi tolkar som vårt medvetande är skapat i en viss kontext som kulturell produktion. Vi kan inte veta att medvetandet sitter på en viss plats, varken inom eller utom oss. Vi kan bara utgå ifrån vad vi vet om vårt kulturella sammanhang.
Vygosky menar vidare att interaktion kan få eleven att prestera mer än vad den gjorde när den var ensam. Min tanke: det är inte på lika villkor men syftet är ändå att överskrida sin egen förmåga. Jfr Cavarero Nivåer? Är det något hon talar om i interaktion? Lines of flight – Deleuze? Performance Before competence.
Många i den rådande kognitiva vetenskapen säger att man vill utforska de externa omgivande strukturerarna för att förenkla/förändra de interna processerna. Vilket påminner mycket om det som Vygosky vill lägga till i Piagets studier. Man skapar ett externt symbolsystem som förflyttar formella symboler ut ur huvudet och gör om naturen av den interna processen.
Vad skiljer de stora perspektiven och tänkarna åt?
Vilka är de stora skillnaderna mellan Vygotsky och Piaget?
Enligt Vygotsky så är ju ett av Piagets stora misstag att han inte förklarar vad de vetenskapliga begreppen är, eller hur de förstås (ackomoderas) av barnet. De är bara "färdiga" begrepp som succesivt byter ut de spontana begreppen i barnets tankevärld. Men, säger Vygotsky, för att kunna skapa ett abstrakt tänkande (vilket är målet) måste man ha de vetenskapliga begreppen för att göra sitt eget tänkande synligt och det görs hela tiden, parallellt, med utvecklandet av de spontana begreppen. Anna-Karin tack Anna-Karin. det där var riktigt klyftigt skrivet! Det är ju det det handlar om! Jag tycker att det är intressant att de alla är överens om ungefär ett och samma mål; att utveckla ett abstrakt tänkande!(NU hittade jag färgändringen)
Finns det likheter mellan perspektiven? Vad består de i?
Något som jag slås av är likheten hos de tre (Skinner, Piaget, Vygotsky) att vilja göra "något annat" av skolan. Alla tre har uppfattningar om hur man kan göra undervisningen bättre. Skinner menar att man gör detta genom att inse att mycket av det som vi kallar kunskap egentligen är utkristalliserade beteenden som man kan "skapa" och reporducera genom särsklilda program och undervisningsmaskiner. HosPiaget finns det en tilltro till barnets egen förmåga att skapa nya tankestrukurer eftersom det är en biologisk nödvändighet att så sker. Ger man bara barnet rätt förutsättninar på rätt nivå så finns goda chanser att barnet ska ta in kunskap och skapa nya föreställingar som kan tränga ut de gamla (egocentriska). Vygotsky ställer läraren och de vetenskapliga begreppen i centrum och menar att det är den närvarande lärarens förmåga att utmana barnets spontana begrepp med de vetenskapliga som leder till utveckling och lärande. Anna-Karin tror du inte att de tyckte att skolan dög som den var? Är det inte lite likt tanken kring det skolutvecklingsprojekt som vi befinner oss i nu? Och frågan är vad göra?? (HE he, se inlägg på Piaget)När jag tänker efter vet jag inte om jag håller med mig själv :-) Egentligen var det väl mest Skinner som uttryckte så mycket om undervisning och hade undervisning i fokus. Piaget och Vygotsky är ju mer i tanken, språket och medvetadet (vilket i och för sig också får konsekvenser för undervisningen). Jag tror, liksom Vygotsky (?), att eftersom samhället förändras så komme vi ju hela tiden behöva förändra vår syn på vilken kunskap vi vill föra vidare, vilka begrepp och redskap som är viktiga för nästa generation osv. Förändring blir en slags nödvändighet. Man kan ju också använda Piagets ackomodationsbegrepp för att förstå detta: när den yttre miljön (objekten) förändras så förändras vår uppfattning av den och måste assimileras och ackomoderas av oss för att vi ska få fungerande "scheman" i vår verklighet. Förresten - pratar Piaget i någon större utsträckning om vad jaget är för något?
Beyond the Individual-Social Antimony in Discussions of Piaget and Vygotsky
Vygosky:
Han säger att vi kommer inte undan det kulturella påverkandet/medlandet som finns runt omkring oss för att definiera det som skapats av människan. Redan i benämningen av vad som är finns en bedömning/ett filter om vad det kan vara. Låt oss se detta filter som ett verktyg istället för något som faktiskt är likadant för alla. Språket kan vara ett sådant verktyg. Så när Piaget diskuterar vad ”the mind” är utgår han ifrån att det finns en universell tanke om vad det faktiskt är och utrycker detta genom frågor till barnen. Men Vygosky säger att vi måste veta vad barnen tänker om ”the mind” genom att förstå att deras verktyg inte nödvändigtvis ser likadana ut som våra när de uttrycker sig. Det finns flera sätt att tolka svaren. Så han säger inte tydligt att Piaget nödvändigtvis har fel i sina teorier utan snarare att det finns både fler frågor och svar att ta hänsyn till. (t.ex. är Piagets sållning av svaren något som kunde funderas på; Romancing är inte mentala tankeprocesser min kom).
Artikeln diskuterar deras syn på vikten av kultur, mer specifikt, vilken roll effekten av medlande/förlikning (assimilation/ackommodation) har för utvecklandet av tänkandet. D.v.s. Piaget har redan producerat teorin om assimilation/ackommodation och Vygosky lägger till frågan om på vilket sätt detta sker i form av en kulturell aspekt. Assimilationen/ackommodationen sker inte inuti oss och inte heller utanför oss, den är inbyggd i vårt mänskliga system. När vi föds ger våra föräldrar oss verktyg som redan är färgade av vilken kulturell ansats de tagit och hur allt ska tänkas, talas och användas. Utifrån detta assimilerar och ackommoderar vi?
Piaget säger att förstå är att skapa medan för Vygosky är förståelse ett socialt organ. Hur menar du?Anna-Karin. Jo, jag menar att hos Piaget finns det något som sker inuti oss, att vi själva är ansvariga för att en utveckling ska ske och kanske kan den yttre världen påverka detta. Är det då? Ibland förstår jag att detta sker automatiskt hos individien, nästan "mot" hennes vilja. Men Vygotskj är förståelse något som sätts i sammanhang. Det betyder att du föds in i en bild om hur du ska förstå världen, inte bara din familj, din skola utan ditt land och ditt lands position. Hur vi förstår saker och ting är redan yttre skapat, kollektivt förstått och sedan kan du föra in det i ditt inre.
Vygosky säger att det måste finnas en aktiv konstruktion av kunskap. ”vi har sett att när barnets egocentriska tal är kopplat till hans praktiska aktivitet, som i sin tur är kopplat till hans tänkande, påverkar verkligen saker hans tänkande och arbetar på det. Saker är verkligheten men inte bara saker som vi ser/uppfattar utan verklighet som det ses när vi använder just den saken.” min översättning och tolkning… se Eng översättning för citat.
Vygosky menar att verktyg förändrar processer; välj rätt verktyg för rätt process! KONTEXT beroende. Men det finns inget universellt verktyg som frånsäger oss det kulturella medlandet. Genom att säga/uttrycka något har vi redan ingått i en specifik kontext. Så det som vi tolkar som vårt medvetande är skapat i en viss kontext som kulturell produktion. Vi kan inte veta att medvetandet sitter på en viss plats, varken inom eller utom oss. Vi kan bara utgå ifrån vad vi vet om vårt kulturella sammanhang.
Vygosky menar vidare att interaktion kan få eleven att prestera mer än vad den gjorde när den var ensam. Min tanke: det är inte på lika villkor men syftet är ändå att överskrida sin egen förmåga. Jfr Cavarero Nivåer? Är det något hon talar om i interaktion? Lines of flight – Deleuze? Performance Before competence.
Många i den rådande kognitiva vetenskapen säger att man vill utforska de externa omgivande strukturerarna för att förenkla/förändra de interna processerna. Vilket påminner mycket om det som Vygosky vill lägga till i Piagets studier. Man skapar ett externt symbolsystem som förflyttar formella symboler ut ur huvudet och gör om naturen av den interna processen.